Vi ville skildra Sverige, och vi valde Sjöbo. För Sjöbo ligger i världens mitt, så som minsta lilla eländiga by gör det. Och Sverige syns bättre nerifrån Sjöbo, i alla fall ser det annorlunda ut än uppifrån Stockholm. När vi tog de första filmmetrarna nyårsaftonen 1986 var Sjöbo kommun för de allra flesta en okänd avkrok, ett provinsiellt ingenting. Vi frågade oss: Vad är det som sker där ingenting tycks hända? När vi sen avslutade filmningen på nyårsafton 1987 hade Sjöbo blivit riksbekant och alla visste vad som hade hänt.

Sjöbo blev ett begrepp. Antingen för inskränkthet, främlingsrädsla, rasism. Eller för medborgarens rätt att göra sin stämma hörd, hans värn om nationen och dess värden. Sven-Olle Olsson fick sympatisörer, och motståndare, över hela riket. Den lilla landsortskommunen blev känd och ökänd över hela landet. Men hur såg det ut där? Hur levde man där, hur tänkte man? Vad berättade Sjöbo om Sverige och om oss?

Några människor, som råkade bo i denna trakt, filmade vi under ett år. Deras tankar, deras dagar och deras liv; det är berättelsen. Våra svenska liv.

Ebbe Gilbe, Gunnar Källström, Kjell Tunegård.